Dag Hammarskjöld

Som 1900-tals politiker kan Dag Hammarskjöld jämföras med storheter som Nelson Mandela och Vaclav Havel. 

Det var Dag Hammarskjöld som utformade FNs fredsbevarande styrkorna.

Det var också han som införde preventiv diplomati, d v s att lösa kriser på ett tidigt stadium med förhandlingar innan de hunnit utvecklas till allvarliga väpnade konflikter. 

Sist, men inte minst, införde han tanken på att de anställda tjänstemännen inom FN skulle vara neutrala gentemot medlems-
länderna och se sig själva som "internationella tjänstemän" som 

primärt skulle vara lojala mot FN och FN-stadgan, och inte gentemot de länder de kom från.

Under sin ämbetstid lyckade Hammarskjöld mildra följderna av tre svåra kriser i världen: Suezkriget 1956 samt konflikterna i Libanon och Laos.

1960 utbröt inbördeskrig i Kongo. Hammarskjöld genomdrev att FN-styrkor skulle skickas dit och han försökte personligen medla mellan de stridande. 

Det var under ett sådant uppdrag Hammarskjöld omkom, då hans plan störtade i nuvarande Zambia den 18 september 1961. Han tilldelades postumt Nobels fredspris samma år. 

Dag Hammarskjöld tillhörde aldrig något religiöst samfund eller något politiskt parti. Han var svåråtkomlig och hans integritet enastående. 

Hans andliga dagbok ”Vägmärken” som publicerades 1963 två år efter hans död var därför en stor överraskning. Nedan kan du läsa några dikter och citat från boken.

Trött och ensam
Trött så sinnet värker.
Nedför hälarna silar smältvattnet.
Fingrarna är stumma, knäna skälver,
Det är nu, nu du inte får släppa.
Andras väg har rastplatser
I solen där de mötas.
Men detta är din väg,
Och det är nu, nu du inte får svika.
Gråt, om du kan,
gråt, men klaga inte.
Vägen valde dig - och du ska tacka.

Det är när morgonglansen bytts i middagströtthet,
när benmusklerna skälva vid anspänningen,
vägen tycks oändlig
och
plötsligt ingenting vill gå riktigt som du
önskar - det är då du inte får tveka.

Vägen, du skall följa den.
Lyckan, du skall glömma den.
Kalken, du skall tömma den.
Smärtan, du ska dölja den.
Svaret, du skall lära det.
Slutet, du skall bära det

Är livet fattigt? 
Är icke snarare din hand för smal, dina ögonlinser grumlade? Det är du som måste växa.

Mät aldrig bergets höjd förrän du nått toppen. Då skall du se hur lågt det var. 

Bed att din ensamhet blir sporren att 
finna något att leva för, stort nog att dö för. 

Lev så, att i din sista stund alla
andra gråta och du är den ende, 
som icke har en tår att fälla.

Vart? Det vet jag inte. 
Det begär jag ej att få veta.